myownpage £lisabeth

Ibland vill man få ur sig så mycket. Detta blir nog ett sådant inlägg...
För över ett år sen blev jag osams med en av dem som står mig närmast. Orsaken? Jaa idag så är det en fjäder som blev en höna! Vi båda sa och gjorde nog saker som vi båda önskar aldrig hände.. Men eftersom hon stod mig så nära så gjorde det så ont och allt mer som tiden gick så blev smärtan mer och mer stark och båda två fick svårt att säga förlåt.. Ett litet ord med så kraft fullt och svårt att säga.. Att släppa sin gard och inse att man gjort fel.. Vi tog.. Eller vi.. Hon snarare skrev ett sms om saknad till mig och det gjorde så ont att jag föll i tårar och kontakten togs upp igen. Men tiden går fort och mycket hade gått förlorat under denna tid och sådant gjorde ont.. Klok som hon är sa hon att man ska inte se den tid man missar utan den tid man kan få istället! Och hon har så rätt! Vi ringde.. Vi prata och det var som tiden stått stilla mellan oss. Vi var botox och kattröv (internt dåligt skämt ). Och jag är glad att vi finns i varandras liv igen för livet är för kort med ilska och vi båda vet vad som skett förlåtit och gått vidare. Jag saknar dig och du är beroende framkallande! Vi har lång historia som vi kunde skriva bok om/av och magmuskler kommer alltid fram efter ett samtal från dig! Så även om året var jobbigt fyllt av tårar så är tårarna torkade och kinden tvättad och Karlsons klister råder på allt..

Just so you know.. Alltid i hjärtat..