*Gnuggar sömn*
Luften känns tung och renget hänger runt hörnet!Snön börjar iaf smälta bort sakta med de ökande plusgraderna.Det känns oändligt skönt.Vill verkligen inte ha snö när kian kommer.Minns att 2004 var det absolute ingen snö...fram tills natten till den 19:e Nov,då blidde det snöstorm!och nu hoppas jag snön försvinner över en natt.Eller den har 5 dagar på sig om det går på tisdag.Lustig känsla,känns inte som att det kommer gå,är inställd på det men tänk OM,tänk om han kan komma då.
På en dag kan ens hela liv förändras.Ens vardag.Det känns som man håller på att bli knuffad mot ett stup med en traktor,man är rädd och nervös för att ta det där hoppet och traktorn skjuter på,liten bit hela tiden.Det närmar sig,men om det inte går på tisdag då?Jaa då känns det som om traktorn fick bensinstopp och ska bara åka och fylla på medans en annan s¨tår på gränsen och tittar ner,men jag vet att när man väl har hoppat ner för kanten så var det bara 5 cm djupt.Inget att oroa sig för,man skrattar åt sin egna dumhet och rädsla för att komma närmre stupet.Men oavsett hur många ggr man närmar sig stupet så kommer man vara lika rädd varje gång.Och lika skrattretande kommer det vara efteråt.Troligtvis men inte säkert Kommer detta vara sista gången jag närmar mig slutet,men jag är ung,jag har fortfarande många år på mig att leta adrenalinkickar,vägar till att förändra våra liv.Tid att se mina barn växa upp och ge dem det de behöver och kunna ge mer!BAra framtiden kan utvisa om jag åter igen kommer stå vid ett stup och känna rädsla men samtidigt den mest obeskrivliga lycka som finns!
På en dag kan ens hela liv förändras.Ens vardag.Det känns som man håller på att bli knuffad mot ett stup med en traktor,man är rädd och nervös för att ta det där hoppet och traktorn skjuter på,liten bit hela tiden.Det närmar sig,men om det inte går på tisdag då?Jaa då känns det som om traktorn fick bensinstopp och ska bara åka och fylla på medans en annan s¨tår på gränsen och tittar ner,men jag vet att när man väl har hoppat ner för kanten så var det bara 5 cm djupt.Inget att oroa sig för,man skrattar åt sin egna dumhet och rädsla för att komma närmre stupet.Men oavsett hur många ggr man närmar sig stupet så kommer man vara lika rädd varje gång.Och lika skrattretande kommer det vara efteråt.Troligtvis men inte säkert Kommer detta vara sista gången jag närmar mig slutet,men jag är ung,jag har fortfarande många år på mig att leta adrenalinkickar,vägar till att förändra våra liv.Tid att se mina barn växa upp och ge dem det de behöver och kunna ge mer!BAra framtiden kan utvisa om jag åter igen kommer stå vid ett stup och känna rädsla men samtidigt den mest obeskrivliga lycka som finns!
Kommentarer
Trackback
